Vi har skakat hand med grannarna här idag, de är av äldre sorten de flesta och väldigt glada att vi flyttat in och att det lyser i fönstret. En är pensionerad lärarinna och blev glad över att jag var förskollärare.
Jag tänker att, ja, hade vi varit 60 så hade vi varit inbjudna på kaffe och samtal inom kort men segare verkar det bara med de unga som bor i området. Ja alltså, jag menar såklart inte att vi på en månad ska vara bästis med tre nya familjer såklart, så naiv är jag inte men det känns ändå skillnad på nåt sätt...
På kaffeutflykten idag med Simson på sparken så funderade David och jag tillsammans över följande.. Är det en generationsfråga att de äldre är mera framåt och sociala, pratar och hälsar välkommen och är intresserade? Eller är det helt enkelt för att de levt längre? Är vår generation så fylld av krav och förväntningar på hur vi bör vara så vi helt enkelt inte vågar? Eller är de äldre också lika påverkade av detta men tack vare sin ålder kan de lägga det åt sidan och våga bara vara?
Jag vill våga bara vara!! Hoppas det finns fler!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar